Sida 304
att andra än de sjelfva kunde storma derigenom. Men det gjorde de icke, och derför kan man väl med skäl påstå, att de, utan att veta det, gingo både republikanernas och legi-timisternas ärenden.
»Ni torde hafva rätt,» medgaf bankiren, allvarsamt begrundande.
»Och som jag har rätt, så skall jag säkerligen hvarken sakna ert eller edra vänners namn på listan till banketten,» yttrade hertigen.
»Det kommer att väcka ett oerhördt uppseende,» menade den inbilske bankiren.
»Ni är en af grundpelarne för majoriteten inom deputerade kammaren och såsom sådan en af de mest impopu-läre i Frankrike,» sade de Beaudreuil; »men ifrån det ögonblick ni är deltagare i reformbanketten, är ni en af de mest populäre.»
»Hvad skall konungen säga?»
»Hvad han skall säga, det vet jag icke . . . men hvad han skall göra, det vet jag.»
»Och hvad skall han göra?»
»Han skall till ministrar utse åt sig de mest populäre,» svarade hertigen med en betydelsefull blinkning ät bankiren.
Det spred sig ett sken öfver bankirens ansigte, och han blinkade lika betydelsefullt tillbaka.
»Men han skall anse mig för en otacksam,» invände han; »konungen har visat mig så mycken uppmärksamhet, öfverhopat mig med så mycken nåd.»
»Hvadl» utropade hertigen; »en man, sådan som ni, skulle känna sig smickrad af Ludvig Filips nådl»
»Visst icke, för ingen del,» svarade bankiren; »men jag har aktning för konungens personlighet . . . konungen har ett så godt hjerta.»
»Ludvig Filip skulle ha godt hjerta! . . . Bah, monsieur Géronniérel»
Monsieur Géronniére såg något förundrad på monsieur de Beaudreuil.
»När man säger till mig, att Ludvig Filip är en vis regent,» yttrade den senare, »så ropar jag: glöm ej Frankrikes politiska och ekonomiska forbistring 1 . . . När man säger mig, att Ludvig Filip har ett godt hjerta, så ropar jag bland annat: glöm ej prinsen af Condél»
Källa: Project Runeberg ·