Sida 322
»Godt!»
»Den andra är fyld med krut. .. Var derfor forsigtig vid dess mottagande och nedbärande.»
»Ja, monsieur.»
»Det var derom biljetten handlade, men den handlade äfven om något annat.»
»Och det var?» •*
»Om ett vigtigt förtroende, som man uppdragit er.»
»Och det är?»
»Ni måste resa, monsieur Armand.»
»Resa!» upprepade denne, icke just med glädje.
»I morgon eller allra sist i öfvermorgon.»
»Så snart?»
»Kanske ni icke vill resa?»
»Min vilja är alltid underordnad min pligt.»
»Bra! . . . Förtroendet föll enhälligt på er, ty ni är på en gång den käckaste och pålitligaste.»
»Jag hoppas förblifva värdig denna goda tanke.»
»Jag vet det. . . Men i fall ni skulle hafva något angeläget, som för närvarande fäster er vid Paris, så...»
»Visserligen,» inföll Armand, som tänkte på Adelaide Géronniöre; »men pligten går framför allt.»
»Ni kan tänka på saken och gifva mig svar i morgon innan klockan tre.»
»Hvart skall jag resa?»
»Till Lyon och några andra städer, som stå i beröring med oss . . . Men mer derom i morgon, i fall ni bestämmer er för att resa. . . Brännaren närmar sig svafveltråden: snart springer minan.»
»Ni kommer från kammaren, monsieur?»
»Ja.»
»Ni har hört trontalet?»
»Ja.»
»Om jag vågade fråga ...»
»Om trontalet... Ni vill veta, hur den stridshandske ser ut, som medborgarkonungen kastat för nationens fötter?»
»Det är då en stridshandske?»
»Ja,» svarade mannen med illa dold tillfredsställelse, »ja, det är en stridshandske, med en skymf mot Frankrike i hvarenda maska . . . Nationen skall ej ett ögonblick tveka att mottaga utmaningen . .. Det blir storm, men den sista,
Källa: Project Runeberg ·