Read Runeberg

Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1

Originalsida 47
Originalsida 47
Originalsida 46
Originalsida 47
46–47

Sida 47

öfvertygadt af den unge arbetarens ord eller trött på hela saken, som redan börjat bli för gammal, skingrade sig sjelf-mant, utan ringaste uppmaning från myndigheternas sida.

Några minuter derefter stannade en hyrvagn, anskaffad af Armand Cambon, nära intill staketet. Upp i vagnen steg, med den artige Cambons tillhjelp, först riddaren af hederslegionen. Denne glömde att tacka sin räddare för besväret, hvilken uraktlåtenhet dock troligtvis bör tillskrifvas riddarens upprörda sinnesstämning jemte den till följd af tumultet fullkomligt derangerade garderoben, ty det fordras verkligen utomordentliga händelser för att fransmannen skall kunna glömma sitt: »Merci bien!»

Men riddarens dam försonade riddarens fel.

»Aldrig kan jag glömma denna dag,» sade hon halfhögt till Cambon, i det hon satte den lilla foten på fotsteget och räckte högra handen åt honom, naturligtvis för att också bli upphjelpt i vagnen, »och aldrig vill jag glömma den, ty den skall erinra mig om en ädel gerning, erinra mig om hvad ni gjort för oss ...»

»Hvad har jag väl gjort?» frågade Cambon; »den som kan rädda en menniskas lif och icke gör det, är ju ungefär detsamma som mördaren sjelf.. . och för öfrigt tror jag ej att det var så farligt som det såg ut. .. Folket är vant att uppbära mycket svårare bördor än några obetänksamma ord, utan att derför ta lifvet af sina vederdelomän.»

»Säg mig, hur skola vi kunna visa er vår tacksamhet, utan att träda er grannlagenhet för nära?» frågade den kanske i mångas ögon alltför romaneska flickan. Nu för tiden är man alltid romanesk, när man är naturligt god och hjertlig.

»Ack, min Gud! ... Det är ju ingenting . .. alldeles ingenting,» stammade arbetaren.

»Om ni någon gång skulle behöfva oss,» fortfor hon, »ack, förlåt mig! . . . Om ni någon gång känner en längtan att se . . . att se huru de personer befinna sig, som ha så stora skäl att tänka på er, så glöm ej namnet Géronniére . . . glöm ej rue d’Anjou-S:t-Honoré, n:o 35 . . . och om . . .»

»Hvad du dröjer länge, Adelaide» . . . hördes från vagnen riddarens jemmerliga stämma.

Källa: Project Runeberg ·