Sida 61
»Tyst, tyst, flicka! . . . Det der är icke saker att leka med ...» förklarade han med ökad oro.
Hvad kunde vara orsaken till bankirens oro? Var han kanske en af dessa hederliga affärsmän, som fått franska regeringens hemliga uppdrag att sälja vapen och ammunition åt jesuiterna för att dermed krossa en statsförfattning och en samvetsfrihet, som under seklers förlopp bibehållit sig orubbliga som de skyhöga berg, hvilka skyddande sluta sig omkring Schweizlandets leende dalar? Den fullkomligt bestyrkta tillvaron af en sådan transaktion hade jemväl bidragit till den allmänna opinionens dom öfver Ludvig Filip och hans ministrar.
Adelaide Géronniére ämnade kanske besvära sin onkel med ännu flere frågor i politiken, men hindrades derifrån
af en betjent, som inträdde, anmälande hertig de Beaudreuil.
Den anmälde stod på kabinettets matta, innan ännu betjenten utsagt hans namn. Det var en högväxt trettioårig man med vackert, men mycket blekt ansigte. Hans hållning var prydlig, men stel, hans blick matt, men beial-lande. Han tycktes vara en man med kraft att handla mycket, utan att derför känna djupt. Det låg något af hafs-örn i hela hans väsen. Vid hans närmande var det som man kände den kalla fläkten af tvänne stora vingar, fuktiga af hafvets skum och dimma.
Källa: Project Runeberg ·