Sida 62
Hertigen höll i sin högra hand en utomordentligt vacker blomsterbukett, hvilken han räckte den unga flickan, hvars ena hand han i detsamma med en viss förnäm förtrolighet förde till sina läppar.
Han hade rättighet att gifva henne denna blomsterbukett, han hade rättighet att så der förtroligt kyssa hennes hand, ty Adelaide Géronniére, den svåra rike bankirens och hederslegionsriddarens brorsdotter samt enda arftagerska, var hertig Rigobert de Beaudreuils trolofvade brud och skulle om några veckor blifva hans maka.
Tredje kapitlet.
Jardin des Plantes.
Vi lemnade Armand Cambon på Bastiljplatsen med sitt femfrancstycke i handen. Men han kunde icke i evighet stå der och betrakta det, ty folk, som gick förbi, kunde lätteligen föreställa sig, att han stod der enkom för att skryta med sin rikedom, emedan ett femfrancstycke (nästan lika stort som vår svenska specieriksdaler och värdt ungefär 3 rdr 75 öre rmt) i en arbetares hand alltid är en rikedom, utan att det derför just behöft gifvas af en vacker flicka.
Cambon var gladare än om han sålt hela sin butik, ty han tänkte på den vackra damen, som talt med honom så länge och slutligen bedt honom vara välkommen till n:o 3 5 vid rue d’Anjou-S:t-Honoré.
Mången skall törhända anse det för oförskämdt af Armand Cambon att våga tänka på en flicka som, jemte ungdom och skönhet, har klädning af sidensars och mantilj af silkessammet samt dessutom till råga på olyckan håller under armen en herre med hederslegionsbandet. Men när furstar drömma om gudinnor, grefvar om prinsessor och borgare om fröknar, så kan väl också en simpel arbetare få drömma om en mamsell, och för öfrigt borde det väl
Källa: Project Runeberg ·