Sida 171
kasimirspantalonger, fin grön frack med gyllene furstliga vapenknappar och en hatt med breda guldgaloner.
Den furstlige lakejen presenterar den sköna damen en ofantlig blomsterbukett, värdig en prinsessa af blodet.
»Hvem har skickat mig denna vackra bukett?» frägar dansösen, förande de friska, doftande blommorna till den vackraste grekiska näsa.
»Hans kunglig höghet,» svarar lakejen, nästan hviskande och med en underdånig bugning.
»Hans kunglig höghet. .. Men hvem är hans kunglig höghet?» frågar f. d. konstnären ånyo och något längre luktande på de utvaldaste af rosor.
»Den höge gifvaren önskar vara okänd,» svarar lakejen med en hemlighetsfull blinkning; »hans höghet har velat visa ett prof på sin välvilja för er person och sin högaktning för ert snille... Hans höghet beder er derjemte för de vackra blommornas skull icke försmå de blyga daggdropparna, som hvila på bladen.»
Dansösen borrar hela sitt ansigte in i den rika buketten, och luktens sinne viker för synens, ty här och hvar från bladen tindrar en rosensten, strålar en diamant.
Man gifver åt drottningar och prinsessor blomsterbuketter, men endast åt sångerskor och dansöser buketter med briljanter i.
Den ståtlige lakejen affardas med hederliga dusörer för egen räkning och en mängd underdåniga tacksamhets-betygelser för hans kunglig höghet.
En annan dag, en vecka efter den första, står ånyo den ståtlige lakejen i dansösens förmak med en ny bukett i handen.
Blommorna i buketten äro lika många och lika vackra som förra gången, men daggdropparna äro flere och större.
»Men det är för mycket, o min Gud, för mycket 1» utropade dansösen, som likväl icke för mycket kan beundra buketten.
»Ack,» utbrister lakejen, vida känsligare än man någonsin kan vänta af en lakej, »hvad jag önskade att hans höghet vore närvarande för att kunna bevittna den glädje ni erfar, madame, öfver en gåfva, som han likväl anser så föga värdig er skönhet och ert snille 1»
Källa: Project Runeberg ·