Sida 172
»Men skall dä den äran aldrig förnnnas mig att personligen få betyga hans höghet min erkänsla för så mycken ynnest?» yttrar dansösen, i det hon skiljer daggdropparna från blommorna och låter dem gnistra mot solstrålen, som skjuter in i rummet.
»Hans höghet besöker ingen,» underrättar lakejen, höjande på axlarne.
»Ingen?»
»Ingen.»
»Hans höghet är från främmande land?»
»Han är kronprins af ett bland Tysklands största riken.»
Den sköna synes glad öfver att det ej är en fransk prins. Ingen profet är aktad i sitt fädernesland. Dessutom gläder det henne, att han är kronprins.
»Hans höghet är ung?»
»Han har nyss fylt sina femtio år.»
»Han reser då för sin helsa?»
»Han reser af kärlek till konsten och vetenskaperna.»
Dansösen småler. Detta småleende betyder kanske: Ingen är så lätt att bedraga som 1:0) den hvilken är kronprins, och 2:0) den som är femtio år, samt 3:0) den som älskar konsten och vetenskaperna; och när de tre äro förenade i en person, då — då —
»Hans höghet logerar?»
»Hans höghet, som vill vara inkognito, bor ej i Paris.»
»Ej i Paris?»
»Hans höghet bebor en villa helt nära staden.»
»Vid S:t-Germain?»
»Närmare.»
»S:t-Cloud?»
»Närmare.»
»Hvar då?»
»Jag är förbjuden att säga det.»
»Hans höghet tar då icke emot besök?»
»En enda gång har konungen af Frankrike besökt honom.»
»Han tar endast emot konungar?»
»Jag vet dock en som han skulle taga emot framför alla konungar i verlderi.»
»Och denne lycklige, denne afundsvärde är?» frågar dansösen, lekande med buketten.
Källa: Project Runeberg ·