Sida 174
»Jag skall veta respektera hans höghets inkognito... Bed hans höghet lita pä mitt ord ... Jag har ännu aldrig förrädt nägon.»
Den ståtlige lakejen aktar sig för att se Clary Moulin i ansigtet, när hon talar på det sättet.
»Således klockan åtta?» frågar hon ånyo.
»Klockan åtta.»
Lakejen bngar sig och tager ett steg att aflägsna sig.
»Men, madame,» yttrar han, stannande.
»Ni har något att säga mig?»
»Jag vet icke, om jag kan säga det.»
»Men så säg då!»
»Och ni skall icke anse det för barnsligt?»
»O min Gud!... Hvad ni plågar min otålighet, monsieur!»
»Hans höghet vet, att ni fått ett halsband af konungen af Bayern och ett diadem af kejsaren af Ryssland.»
»Jaså, hans höghet vet det,» yttrade dansösen med ett leende, som endast den kan ega som eger presenter af monarker.
»Nu har äfven hans kunglig höghet ämnat... Men om ni förrådde mig, om ni för hans höghet...»
»Ert misstroende förolämpar mig, monsieurl... Hvad är det som hans höghet ämnat?»
»Afven gifva er ett smycke, men...»
»Men?» frågade dansösen med gnistrande ögon.
»Men hans höghet, ehuru ännu hvarken kejsare eller konung, vill likväl ej gifva er ett smycke sämre än deras.»
»Hans höghet vill då tillintetgöra mig genom så mycken godhet!» ropar Clary, nästan med tårar i ögonen.
»Hans höghet, som hvarken sett halsbandet eller diademet, fruktar...»
»Hvad det gör mig ondt att hans höghet skall frukta!»
>Om han på något sätt kunde fä se deras smycken, utan att...»
»Hans höghet värdigas se dem!.. . Välan ... jag skall hafva dem begge på mig i afton.»
»Både det kejserliga och det kungliga?»
»Ja,» svarar dansösen, särskildt glad öfver ett nytt tillfälle att få pryda sig med sina förnämsta smycken.
»Men i himlens namn, icke ett ord derom för hans kunglig höghet!»
Källa: Project Runeberg ·