Sida 180
brödraskapets armar räcka vida längre än till Tonlon och Brest, i fall ett olyckligt öde sknlle föra er dit... Var derför lugn och' fortfar som hitintills att tjena den heliga saken... Ni är en af dess verksammaste händer, och ni gör allt med sådan urskilning... Ni kan betrakta er som ett Guds finger, utskickadt för att bestraffa lättsinnet och flärden.»
»Det behöfs icke mycken urskilning till det,» svarade Plichon ganska anspråkslöst; »allvarsamt och hederligt folk har nästan alldrig någonting att vara af med ... Sådant folk kan gerna sofva för öppna dörrar utan att befara något... Men farväl, värdaste fader, jag står och pratar bort både eder och min tid.»
»Ni ämnar gå?»
»Ja visst, det artar sig till att bli något i Paris, och en affärsman som jag måste vara med i den allmänna rörelsen.. .Jag ser i alla ministerkriser en försynens skickelse, ty de förorsaka demonstrationer och folksamlingar, och parisaren har aldrig ondt om pengar när han är ute för att köpa kulor och bly... Jag gör tronen och lagen bestämdt en ganska stor tjenst, när jag i förbigående tömmer en och annan ficka.»
»Men bara ni icke råkar på en terzerol i stället för en börs, såsom fallet var i fjol, hvilket höll på att tillskynda oss många olägenheter... ni har väl icke glömt äfventyret på Vendömeplatsen ... Men å propos den unge mannen, min förre granne, lär ha visat sig igen... Ni skulle icke händelsevis ha sett honom?»
»Jag ser knappast på sådant folk, sedan jag börjat umgås i högre kretsar.»
»Låt då också bli att visitera sådant folks fickor... Ett snille som ni, Plichon, befatta er med dylika simpla affärer!»
»Ack, det är mer för handlagets skull än för vinstens,» svarade Plichon; »en soldat måste ju hvar dag öfva sig i att ladda och skjuta med löst krut för att ej glömma ladda och skjuta på allvar.»
»Men jag påstår ändå, att ni bör lägga bort dylika barnsligheter, som förr eller senare skola bringa er i för-derfvet.»
»Ni fortfar att betvifla min skicklighet?»
Källa: Project Runeberg ·