Tillbaka Read Runeberg

Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2

Originalsida 179
Originalsida 179
Originalsida 178
Originalsida 179
178–179

Sida 179

»Hundrafem tusen francs bara i stenar,» tillkännagaf Brédöt, som nu slutat sitt arbete med den tredje pungen.

»Lefve Ryssland och Bayern!» ropade Plichon, som äfven slutat sin berättelse.

»Jag omfamnar er, Plichon, å egna och det heliga brödraskapets vägnar,» sade brodern, lemnade bordet och slutande på en gång i samma famn morgonrocken, perukmakaren och lakejen.

Pater Brédöt var rörd ända till tårar.

»Ni är mycket god, min far,» sade Plichon, icke alldeles så rörd som brodern; »men tårar äro vatten och guld är guld.»

»Guld är jord, men tåren är himlen, och ni har rättighet till begge delarne,» svarade den helige, i det han lade i Plichons framsträckta hand tvänne rullar louisd’orer.

»Antingen har min hand blifvit starkare sedan jag sist var här,» sade Plichon, vägande rullarna i handen, »eller också är det mindre än tre tusen francs.»

»Hvem har då sagt er, att det skulle vara tre tusen?... Det är verkligen ej mer än två tusen, min son.»

»Två tusen för hundraelfva tusen fyra hundra,» yttrade Plichon melankoliskt.

»Men betänk, min son, att då ni med största lätthet kan tusendubbla de två tusen, kan jag deremot ej utan den största fara förvandla hundraelfva tusen fyra hundra,, om det också icke vore mer än till en enda franc ... Att eröfra är en ringa sak för en man med snille, men att vårda och bibehålla det eröfrade, är något hvarpå de största snillen strandat... Och för öfrigt glömmer ni 1’Indulgence plé-niére*, som jag å det heliga brödraskapets vägnar redan gifvit er.»

»L’Indulgence pléniére räddar mig från skärselden,» svarade Plichon, »men icke från galererna i Toulon eller Brest... Vet ni, min far, när jag tänker på Toulon och Brest, så riktigt svettas jag.»

»Låt då bli att tänka derpå oftare än när ni fryser,» förmanade den andlige; »märk dessutom, att det heliga

* Vid katolska kyrkans jubileer kunna biskoparne utdela aflat, men allra högst på fyrtio dagar, hvilket vill säga: fyrtio dagars befrielse från skärselden. Men jesuiterna, som hafva sig större makt förlänad från himlen, kunna gifva en fullkomlig befrielse derifrån.

Källa: Project Runeberg ·