Sida 402
Det gifves ögonblick då döden är en vällust emot ett lif brännmärkt äfven med annat än glödgadt jern, hvilket senare säkerligen var det rysligaste i markisinnans ögon.
Hvita Björnen, qvarhållande hennes andra arm, vände hastigt sitt ansigte mot dörren.
Han hörde ljud af röster och brådskande steg.
Dörren sprang upp, och Armand Cambon hastade in i boudoiren.
Armands första blick föll på markisinnan, som, ännu liggande på knä vid kåsösen, stält ifrån sig glaset på mattan.
Hans andra blick föll på Pascal, som, lutad mot kåsö-sens ena karm, började röra på sig och småningom åter-vakna från det domnande slaget.
Källa: Project Runeberg ·
