Sida 136
»Den vackraste röda färg på den unge mannens kinder.»
»Ah, ni såg honom rodnaI» ropade markisinnan.
Hertigen steg upp från divanen och började promenera af och an i boudoiren.
»Ja, den yppersta rodnad,» svarade baronen; »en poet skulle hafva jemfört den med Auroras och en målare
ruinerat sig på cinnober för att återgifva den på duken ... Jag behöfver icke säga er, markisinna, att när en karl rodnar inför en ung vacker qvinna, så är han antingen mycket blyg eller mycket lycklig, så framt han icke är begge delarne på en gång.»
»Och hon?» frågade markisinnan.
»Och hertiginnan?» frågade hertigen, stannande med korslagda armar framför berättaren.
»Ni frågar mig om hertiginnan?»
»Ja.»
Källa: Project Runeberg ·
