Sida 137
»Hertiginnan är en af vära bleka skönheter, och noan skulle, när man ser henne i salongen eller i operalogen, kunna taga henne för en af de allvarsamma engelskor som pryda vär säsong... Men ser man henne i Luxembourgs galleri och derjemte i samtal med monsieur Armand Cambon, sä...»
»Sä?»
»Sä är hon fransyska, fullkomligt fransyska, mitt herrskap ... det var ett lif, ett färgspel i hennes ansigte. . . Och hennes ögon, hennes ögon ...»
»Hennes ögon?» upprepade markisinnan, som under hela berättelsen flyttade sina blickar mellan baronen och hertigen.
»Voro smäktande och ömma som dufvans, när hon drager det första sträet till sitt bo eller sticker det första kornet i näbben på sin unge.»
Markisinnan skrattade hjertligt, hvilket bevisade, att berättelsen tillskyndade henne stort nöje.
Hertigen bet sig i läppen och rynkade ögonbrynen, hvilket borde bevisa motsatsen.
»Nå vidare, baron?» yttrade markisinnan; »ni är bildrik i er berättelse, hvilket röjer att utställningen i Luxembourgs galleri denna gäng gjort ett synnerligt intryck pä er.»
»Utan tvifvel,» svarade baronen under ett misslyckadt försök att le.
»Hur länge förblef ni en stum åskädare af denna rörande tableau vivant?» frågade markisinnan.
»För att öfvertyga mig om det var ett nytt verk af vära. vanliga konstnärer, eller en tafla skickad af djefvulen för att vid nästa konstutställning vinna priset framför andra mästare, närmade jag mig slutligen den onekligen vackra gruppen och gjorde derigenom slut på den intressantaste af alla dialoger.»
»Nä, än sedan?»
»Monsieur Cambon är en fullkomlig kavaljer,» upplyste S:t-Bris; »ni tror mig kanske icke, när jag säger, att hans artighet gick ända derhän att tillbjuda hertiginnan sitt sällskap på hemfärden .. . Kom nu och säg att ridderligheten endast är ett privilegium för Frankrikes adel, när bluserna ha anspråk på att åka i vagnar med hertiginnor vid sidan 1»
Källa: Project Runeberg ·
