Sida 138
Markisinnan skrattade så att hennes ögon vattnades, under det hertigens sprutade eld.
Vatten och eld. Tvänne element redan i rörelse.
»Jag kämpade manligen för adelns ära,» återtog baronen, och segrade åtminstone för tillfället.. . Med ett ord, jag fick den nåden att ledsaga hertiginnan från Luxembourg till hertigens hotell.»
»Och arbetaren?» sporde markisinnan.
»Stannade qvar, förmodligen för att kyssa upp stoftet efter hennes fot eller doppa näsan i den oljefärg som den höga konstnärinnan spilt på golfvet. . .»
»Men under det ni följde hertiginnan hem,» frågade markisinnan, sökte ni icke ...»
»Locka från hennes vackra läppar förklaringen öfver hennes förhållande till blusen?» inföll S:t-Bris; »visserligen . .. Men hennes mun var förseglad, och hela hennes väsen röjde den fullkomligaste själsfrånvaro. . . Säkert sväfvade hon i tankarna mellan Luxembourgs taflor, för att med hänryckning se på hur hennes riddare i ordets visträcktaste bemärkelse bar hennes färger.»
Baron S:t-Bris hade nu slutat sin berättelse. Det något skämtsamma sätt, hvarpå han afgifvit den, dolde likväl illa den förargelse som glödde inom honom.
»Hvad är nu er tanke om allt detta?» frågade han med ena ögat på markisinnan och det andra på hertigen.
»Det har alltid varit min tanke,» svarade markisinnan, »att något mystiskt förhållande sedan längre tid tillbaka varit rådande mellan dessa begge personer, och att ur detta förhållande förr eller senare kunde uppväxa en storm, nog stark att förgöra oss alla. .. Eller hvad är er tro, hertig de Beaudreuil?» tillade hon, vändande mot denne ett ansigte, stålande af skadefröjdens triumf.
»Jag tror,» svarade hertigen med dof röst, »att baron S:t-Bris hade rätt, när han sade, att det är djefvulen som skickat denna tafla till Luxembourgs galleri, för att. ..»
»Vinna priset?» inföll markisinnan; »ja, ni har rätt, och han skall vinna priset, om man icke utdrifver djefvulen med Belzebub.»
Sonen af Söder och Nord.
10
Källa: Project Runeberg ·
