Sida 264
broderier vid kanter och ficklock, en af det slags rockar som ligga utbredda i fönstren till de större skräddarnes magasin vid bulevarderna eller i passagerna, men som icke hafva påtecknadt pris, emedan de endast ligga der som skyltar och för att narra in folk, men af hvilka endast en mycket förnäm eller en mycket rik man låter narra sig.
Det öfriga var i förhållande till mästerrocken.
Baron S:t Bris, som onekligen var en ganska vacker karl, skulle varit oemotståndlig för hvilken firad lorett som helst i det eleganta Paris, till och med för mer än en markisinna eller duchesse inom det ännu elegantare och äfven mycket gudfruktigare S:t-Germain.
Baronen stälde från sig brickan på ett litet marmorbord, som stod framför sängen.
Derefter stälde han sig sjelf framför hertiginnans emma och betraktade henne länge utan att yttra något.
»I sanning, hertiginna,» sade han slutligen, »återfinner jag er icke helt annorlunda än när jag nyss lemnade er... Edra kinder blomma, edra ögon stråla.. . Hvilken gudom har jag att tacka för denna lyckliga metamorfos?... Ni har då ändtligen funnit, att nödvändigheten också är en dygd, och att hon, liksom hennes öfriga syskon, förtjenar all möjlig dyrkan ... Tillåt mig derför förklara, att jag i denna stund finner er skönare än någonsin förut, hvilket vill säga mycket, ja, mer än mycket... Man skulle kunna släcka alla ljusen i denna lilla salong, och den skulle lysa ändå, stråla ändå af detta bländande ansigte, dessa himmelska ögon.»
Hertiginnan betraktade baronen med ett uttryck af den djupaste afsky, men hon teg.
Baronen fortfor:
»Jag ryser nu när jag tänker på, att samma nödvändighet, hvaraf ni nu gjort en dygd, nära tvungit mig till ett steg, som kunde haft till följd en ryslig gerning, jag erkänner det, men som rättfärdigas af detta olyckliga öde, som drifver menniskan mot hennes egen vilja lika ofta till bråddjup som till höjder... Ja, sköna dam, ni är af oss begge icke den som är mest att beklaga.»
Hertiginnan såg ned på mattan, synbarligen icke mycket uppmärksam på hvad den värde baronen talade.
Sonen af Söder och Nord. II. 18
Källa: Project Runeberg ·