Sida 350
Endast framför utrikesministerns hotell stod en afdelning af i4:e linieregementet, bildande fyrkant, med hundra dragoner i sitt sköte.
Men denna truppstyrka sig ingenting mindre än hotande ut. Den tycktes enkom uppstäld för att beundra denna kedja af ljus som sträckte sig frän Madeleine till Bastilj-platsen.
Sjelfva utrikesministeres hotell var rikt upplyst.
Det kunde omöjligt vara Guizot som tändt dessa glädjeljus. Det mäste vara den nya ministéren, som försonande gör sin soluppgäng öfver den förhoppningsfulla jorden.
Allt är följaktligen godt och väl.
Ludvig Filips gråa hufvud skall en gäng hvila i S:t De nis och orleanska vapnet i evighet sträla på Frankrikes fana.
Då öfverraskas de som bo vid eller befinna sig på bule-varden af ett fantastiskt tåg, som tyckes långsamt skrida fram från Bastiljplatsen.
Det är ett stort åkdon, draget af tvänne magra hästar, hvilkas knotor man dock omsorgsfullt dolt under guirlander af konstgjorda blommor, visserligen mycket nötta och medtagna, men som vid facklornas sken taga sig temligen väl ut.
På främsta sätet i detta åkdon, som likaledes är deko-reradt med samma slags guirlander, sitter en man af jättelik växt och utan annan drägt än skjortan och pantalongerna, som likväl äro hvita.
Denne håller i ena handen tömmarna och i den andra en stor röd fana.
I samma åkdon befinna sig dessutom fyra yngre män i hvarjehanda mytologiska drägter och bärande brinnande facklor.
Men midt i åkdonet och på en mer upphöjd ställning ser man en ung och särdeles intagande qvinna i hvit fotsid drägt, med en röd, af guldstjernor smyckat bindel, som i breda veck faller från venstra skuldran och slutar vid högra midjan med ett gyllene kors.
På hufvudet, hvars långa svarta hår faller utbredt öfver skuldrorna långt ned på ryggen, bäres en hög röd sammetstock, vid hvilken, i gyllene bokstäfver, är fast ordet:
Liberté.
För att genast presentera några af dessa mytologiska figurer för läsaren, nämna vi, att den som kör åkdonet icke
Källa: Project Runeberg ·