Sida 358
Liberté har försvunnit, och försvunnen var hennes skyddande vakt.
Men ur de torra blomsterguirlanderna spira upp nya friska blommor.
Simon böjer sig öfver kusksätet.
Nedanför det ligger Félix med tömmarna ännu i stelnande hand.
Simon, som icke släppt den röda fanan, famlar med den lediga armen i midten af vagnen, och när denna arm änyo höjer sig, bär den en ung q vinnas blodiga lik.
Det är Liberté, den nyss så sköna, så firade, så stolta
Liberté! —
Skämtande debardör, trogna älskarinna, arma Collette! Skola vi beklaga ditt öde?
Skola vi beklaga fågeln, när han, träffad af jägarens kula, dör midt i sin glada sång?
Skola vi beklaga solens stråle, som midt i sitt sköna lopp brytes och dör bland molnens nattliga bäddar?
Nej!
Lyckliga Collette I Du dog på höjden af den beundran man egnat dig, på spetsen af den'ära du förvärfvat.
Nyss på aftonstjernan hvilande din fot, ilar du nu långt högre än hon, till dess du, höjd öfver verldarna, öfver skapelsen, hamnar vid Skaparens tron.
Trefaldt lyckliga flicka!
En blodström väller fram ur hennes hvita bröst och slingrar sig, som ett purpurband, kring Hvita Björnens nakna arm, under det han håller henne upplyft högt öfver sitt och andras hufvud.
Rödt och hvitt, se der redan två af republikens färger!
Med morgondagens himmel kommer den blå, och frihetens treenighet, knuten af blod, skall varda fullkomnad.
Afundsvärda Collette! Hvarje droppe af ditt blod skulle kungar återköpa med guld; hvarje gnista af lif de kunde återge din blick skulle de betala med diamanter ur sina egna kronor.
Hvita Björnen skrider nu framåt med blodröda fanan i ena handen och bärande den förbleknade Liberté på andra armen.
»Till vapen!» ryter han; »till vapen! Man mördar våra qvinnor! Till vapen! Man mördar våra barn!»
Källa: Project Runeberg ·