Sida 56
FEMTE KAPITLET.
Duellerna.
Armand drog af sig rocken och hängde den på en gren. Derefter kastade han en blick framåt och fann Eugéne i samtal med den ene af de begge männen, under det den andre stod orörlig några alnar ifrån dem.
Efter en stund återvände Eugéne med Armands begge vapen i ena handen och hållande under andra armen något som syntes besvärligt att föra.
»Vackra hertiginnor att presentera liljor åt!» yttrade Eugéne, när han framkommit till Armand; »era begge smånätta sablar äro kasserade ... »Tror ni att min vän är skräddare, efter ni kommer med synålar?» frågade den hedervärde sekundanten mig ... Hvad tycker ni om de här palascherna?»
»De äro temligen tunga, men för öfrigt ganska ändamålsenliga,» svarade Armand, fattade den ena palaschen och görande några blindhugg i luften.
»Ändamålsenliga?____Ja, att fälla träd med ... men ni
har ingen dålig arm, som jag ser,.. Ni svänger den der tingesten med en sällsynt ledighet.»
»Det är just icke första gången jag handterar dylika vapen,» mumlade Armand med en sidoblick åt det ställe, der hans motståndare stod.
»Jag är just nyfiken att se, hur man riposterar med en såden jernstång.»
»Ni skall snart få se det, monsieur Eugéne... Var derför god och säg sekundanten, att jag gillar vapnen, samt utmät derefter platsen . .. Det är kyligt, och jag känner ett stort behof af att värma mig... Känner ni hans sekundant, eller har ni sett honom förut?»
»Jag känna honom?» yttrade Eugéne, icke utan ett visst aristokratiskt leende; »han behöfde ej säga mig, att han och hans vän icke äro skräddare, ty de ha säkert i all sin dar icke sett någon hyggligare garderob ... Också bar den der gunstig herras ansigte tydliga märken af kajernas
Källa: Project Runeberg ·