Sida 119
an dba akten.
119
kattklo. Ja, min vän, jag träffade nu igen den der lilla sötungen . . . Mitt hjerta är angripet, och innan jag för-lofvar mig, vill jag besegra den lilla näbban.
ökman. Nå, hur långt har herr baron bragt saken då?
kattklo. Jag kan omöjligt få tala vid henne.
Ökman. Nå, så skrif då till henne.
kattklo. Med gångposten? ökman (gå? fram till fönstret till venster). Nej, genom fönstret! Hennes ligger rakt här inunder.
kattklo. Ah! Ett förträffligt påfund! Intrigen i fönstren — och med tillhjelp af ett snöre.
ökman. Se här ett ett segelgarnsnystan.
kattklo. Men är du säker om, att hon är der?
Adolf (går af och an). Hennes kammarjungfru, som jag sökte vinna på min sida, lofvade skrifva några ord, för att låta mig veta om hon samtycker att ta emot mig. Men på hvad sätt skall hon få brefvet i mina händer? (Han öfver-
lägger för sig sjelf.)
■
■ •
Adolf (öppnarfönstret). Från det här fönstret kan jag måhända upptäcka. (Han ser utåt.) Nej, ingenting syns till. (Han slår qvar vid fönstret, med amten stödd mot fönsterkarmen.)
Källa: Project Runeberg ·