Sida 122
122
ttn trappa upp och pä nedre botten.
ökman (i fönstret, nära att släppa ner snöret). Det kommer väl igen?
kattklo (ser åt fonden). Nej . . . jag måste prevenera henne . . . (Hostar högt.) Hm!
Hm!
ökman (släpper ner brefvet). Hm! Hm!'
kattklo. Det der skall upphetsa hennes inbillning.
ökman. Brefvet kommer till behörig ort.
adolf (sätter sig till höger, nära bordel). Ah! Jag kan ingenting hoppas, så framt inte himlen bistår mig.
adolf (som hört hostas der uppe). Det låter som signal.
tylan ser brefvet sänkas ner.) adolf. Hvad ser jag? Ett bref!
wadd (inkommer från venster; han har lyssnat till hvad som föregått). Ett bref fäst vid ett snöre . . . Korrespondensen är redan börjad.
adoi.f (som ej hör honom). j Kammarjungfrun håller ord. 1 Brefvet är till mig.
wadd (går hastigt förbi honom fram till fönstret*). Är du säker på det? (Han fattar snöret och brefvet.)
adolf. O himmel! wadd. Ah! Låt oss se hvad det innehåller.
ökman [känner att man häller, i andra ändan af snöret). Herr baron, fisken nappar på kroken.
kattklo (gnuggar händerna\ Bravo!
Källa: Project Runeberg ·