Sida 123
andra akten.
123
Adolf. Pappa! wadd. Nu har jag tråden till intrigen.
Adolf. Tro inte, pappa.
wadd (med vrede, i det han går framför honom). Menar du kanske jag inte förstår mig på att läsa? (Läser högt.) »Var öfvertygad att man älskar er, och att man skulle känna sig lycklig att få säga er det sjelf.»
Adolf (med glädje). Är det möjligt! Ack, hur lycklig är jag inte!
wadd (läser sakta). Och ett möte i skymningen. (Höjer rösten och går fram åt fönstret.) Nedriga varelse! Vilja förföra min son!
Adolf (hindrar honom all gå fram till fönstret). Hvad säger pappa? Det renaste, det ädlaste tänkesätt!
wadd (går hastigt till höger). Prata inga dumheter — och hon begär svar. Jag skall ge henne det och ett mustigt svar ändå. (Han sätter sig vid bordet till höger.)
Adolf. Hvad vill pappa göra?
ökmax. Hon har den. kattklo. Stackars liten! Jag tycker så storögd hon skall bli; jag ville se hennes lilla min.
kattklo. Vänta nu på svaret.
kattklo. Hon dröjer bra länge. Det är säkert af blygsamhet.
Källa: Project Runeberg ·