Boktryckstyper

Franska stilgjutare. 87

grekiska, hebreiska, arabiska, syriska, turkiska m. fl. orientaliska språk, som under denna tid utfördes i Frankrike. Det enda folk, som täflade med fransmännen i typgjutning, var holländarne, ty i Tyskland och Italien hade densamma helt och hållet förfallit, och i England funnos inga stämpelskärare af betydenhet. I Frankrike började man redan tidigt använda skrifstilen äfven för boktryck. En parisisk skriflärare, PIERRE Moreav, graverade 1640 fyra skrifstilar, en stor och liten Bastarde, en Ronde och en Bastarde brisée. Särskildt Ronde torde vara af intresse, då denna form på stil ju ännu 1i våra dagar i föryngrad gestalt haft mycken användning och varit omtyckt. Moreau tryckte med Bastarde /mitation de Jesus Christ af THoMaAs A KempPis, och 1648 tryckte hans enka Virgilius, till hvilken användes Ronde. Han blef utnämnd till Kgl. boktryckare, men hans smak vann icke mycket erkännande och för tryckning af böcker föredrog man antiquan. År 1692 befallde Ludvig XIV sin vetenskapsakademi, att för det tryckeri, som han redan förut i Louvren hade inrättat och som hittills begagnat Garamonds bokstäfver, nya typer skulle ritas. Det är troligt, att upphofsmannen till denna förordning var en lärd, som förstått vinna konungens samtycke till sin idé. Denna stil skulle emellertid blifva den mest fulländade och vackraste, hvarför akademien uppdrog åt en af sina medlemmar Jaugeon att för den kungliga officinen rita bokstäfver af felfri och originel form. Inom kort offentliggjorde Jaugeon resultatet af sitt arbete, hvaraf framgår, att han studerat Tory's Champ Fleury, ty liksom denne mästare använde han en mängd geometriska figurer för att framställa sina bokstäfver. Men då Tory fordrade 100 fyrkanter för konstruktionen af en bokstaf, använde Jaugeon icke mindre än 2304 fyrkanter för att bilda en romersk versal. Kursiven

Skrifstilar.

Yaugeons bokstäfver.