Boktryckstyper

Romain du roi.

88 Franska stilgjutare.

formades genom romboider och parallellogrammer. I den romerska stilen voro åtta cirklar nödvändiga för att upprita ett A och elfva för ett G. Systemet var utan tvifvel mycket vetenskapligt, men PHILIPPE GRANDJEAN och hans lärjunge ALEXANDRE, hvilka begge voro anstälda som stämpelskärare å den kungliga boktryckeriofticinen, vägrade att använda detsamma, då de på giltiga grunder ansågo det omöjligt att upprita så många cirklar och fyrkanter på en plats, som blott skulle rymma en enda bokstaf. Deremot vann de första orden i Jaugeons nämnda afhandling deras fulla bifall: » Rådfråga ögonen, de äro formens bästa domare». Ehuru Jaugeons linier förkastades, gillades emellertid hans bokstafsform, och typerna blefvo graverade i alla grader. Stilen benämndes » Romain du roi», konungens antiqua. Då den bildar ett af hufvudmomenten i den romerska skriftens utveckling, torde den förtjena en något närmare beskrifning. Bokstäfverna skilja sig från Garamonds genom bättre proportioner och kursiven isynnerhet gör sig väl gällande genom enkelhet och klarhet. Dock företer den senare en del egendomlig: heter, som t. ex. den sneda schatteringen å öfre grundlinien på b, d, h, k, I, hvilken verkar oskönt och onaturligt, men antagligen tillkommit för att vid första påseendet skilja den kungliga skriften från alla andra. Flere af egenheterna hos »konungens antiqua» gillades af franska gjutare, särskildt schatteringen, som af Garamond gjorts trubbig, men nu af Jaugeon förändrades så, att stolpen eller grundstrecket slutar med en fin tvärlinie eller rak schattering. Förändringen kan synas obetydlig, men den gifver emellertid typen ett stelare utseende, verkar som om densamma vore ritad efter lineal, och detta utseende af linieradt förvillar ögat och försvagar läsbarheten. I ett annat afseende är den ock af tvifvelaktigt