Boktryckstyper

Holländska typer. 97

num literarum typographicorum, behandlar han proportionerna hos romersk, kursiv och munkstil. Då han börjar sin entusiastiska beskrifning af van Dycks typer med åtskilliga beaktansvärda erinringar om teckning af bokstäfver, torde hvad han skrifver förtjena att anföras.

»Jag bekänner, att det är nästan omöjligt att afgöra, om ett snitt är riktigt eller oriktigt, ty hvarken de gamle, från hvilka vi hemtat kännedomen om bokstäfverna, icke heller någon annan tillförlitlig auktoritet har gifvit oss några mönster, hvaraf vi kunna lära känna den riktiga formen. Mången skall derför påstå, att hvar och en, som tecknar bokstäfver något så när lika romersk eller kursiv stil, måste hafva äfven frambragt en riktig form. ;

Härpå svarar jag, att ehuru vi ej kunna peka på någon äldre auktoritet för en riktig bokstafsform, så måste vi dock medgifva, att de romerska bokstäfverna äro beräknade att göras af cirklar, cirkelbågar och raka linier, och i sådant fall måste de bokstäfver, som innehålla dessa figurer, antingen delvis eller helt och hållet anses hafva en riktig form snarare än de, som icke äro gjorda af dessa figurer. Emedan de senast förfärdigade holländska bokstäfverna äro så allmänt ansedda för de bästa såväl för sin form — de innehålla just de nämnda matematiska figurerna — som för det lagom grofva snittet, som är vid läsning en lisa för ögat, och emedan äfven groflek och finhet samt vidden bokstäfverna emellan blifvit väl afvägd och allt, som gör bokstäfverna regelbundna och vackra, i dessa typer mera framträda än hos något annat folks bokstafssnitt, så anser jag, att de mönster, efter hvilka de äro skurna, äro just mönster för en riktig bokstafsform.

För min egen del tyckte jag så mycket om dessa bokstäfver, synnerligast de, som äro skurna af Christoffel van Dyck

G