Sida 13
De äldsta stilgjutarne. E 3
Fust i Mainz. De hade fordom tillhört FR. HEWMANN, hvilken år 1508 från Karthäuserna i Marienthal köpt Gutenbergs apparater. Boktryckaren ALBINUS visade dem 1604 för historieskrifvaren SERARIUS och hundra år senare skall Paulus Pater hafva sett dem i Mainz. BoDMAN såg samma typer i maskstunget tillstånd i Mainz så sent som 1781.
Dessa bevis ådagalägga emellertid icke, att någon bok blifvit tryckt med trätyper. HELBIG i Bryssel upptäckte 1855 i den ofvannämnde Hewmanns arbete bokstäfver af samma snitt som i den 36-radiga bibeln, men deraf kan man ej gerna draga den slutledningen, att denna bibel är tryckt med trätyper. Om äfven några tidigare tryckare, oinvigda i mysteriet med punsar och matriser, hafva hjelpt sig med trätyper, så är dermed alldeles icke sagdt, att hvarje sådant ofullkomligt experiment utmynnade i frambringandet af ett verk som Speculum humane salvationis.
Många författare påstå emellertid, att så var förhållandet. FOURNIER tror det på den grund, att samma bokstäfver icke hafva samma utseende, hvilket de måste hafva, om de voro gjutna. Emellertid visa samtliga de första tryckverken samma oregelbundenheter. Då den sista editionen af psaltaren, tryckt med de gamla typerna, utgafs 1516, så måste man ock antaga, att trätyper begagnades ända till detta år. WETTER! visar en sida tryckt med trätyper, hvilka genom sina krumsprång klart ådagalägga orimligheten af att antaga det Speculum, ett verk som fordrade 40,000 bokstäfver, skulle år 1440 kunnat tryckas efter en metod, med hvilken man till och med år 1836 med moderna hjelpmedel icke kunde åstadkomma en enda enkel sida. — JoHNn ENscHEDÉ, den rykt
! Erfindung der Buchdruckerkunst. Mainz 1836.
Källa: Project Runeberg ·