Sida 14
Sculpto fusibokstäfver.
14 De äldsta stilgjutarne.
bare typgjutaren i Haarlem, förklarar det vara omöjligt att i trä gravera bokstäfver af matematiskt noggrann kägel. Hela denna teori om trätyper är numera fullständigt vederlagd och förtjenar blott omnämnas som ett kuriosum.
De många olikheterna hos samma bokstäfver i de tidigast tryckta arbetena och svårigheten att förklara dessa ojemnheter hafva gjort, att ännu en teori uppkommit. Detär teorien om sculpto-fusi-bokstäfver, dessa fyrkantiga, gjutna bitar af metall, å hvilka bokstäfverna för hand blifvit graverade. MEER-. MAN! och hans meningsfränder stöda sin åsigt på yttranden af en del författare och det ofta upprepade ordet sculptus i de tidigare boktryckarnes slutord (colophon). I allmänhet hänger hela bevisföringen på detta ord sculptus. NIC. JENSON i Venedig kallar sig sjelf år 1471 »librorum exsculptor», JOHANN SENSENSCHMID i Närnberg, 1470—1478, säger att Codex 7ustinzanz är »insculptus» och att han » sculpsit » arbetet Lombardus' Glossa in Psalterzum, FRIEDRICH CREUSSNER i Närnberg säger 1473 ien slutskrift: Hoc opus exiguum diligens sculpsit Fredricus Nurmberge Creussner arte fabrili sua. Det är helt naturligt omöjligt att på grund af dessa enstaka uttryck med bestämdhet påstå, att de äldsta bokstäfverna äro sculptofusi. Deremot torde man kunna af de talrikt förekommande uttrycken hos boktryckarne draga slutledningar i helt annan riktning, hvartill jag återkommer längre fram.
Tänker man på det oerhörda arbete, som framställandet aftyper efter dessa begge nu anförda metoder skulle fordra, så synes det egendomligt, att så intelligent folk som de gamle boktryckarne icke skulle kunnat hitta på något lättare sätt att skaffa sig bokstäfver. SKEEN har beräknat, att en person
! G. MEERMAN, ÖOrigines Typographice. Hagx Com. 1765.
Källa: Project Runeberg ·