Sida 696
1367
Ordnar
1368
utan några munklöften. De voro i allm. sammanslutningar för furstar och högadel med ridderliga 1. sedliga syften. Ur dessa 1. med dem som förebild ha under nyare tid uppstått talrika sällskapliga ordenssamfund, av vilka flera ha kvinnliga medlemmar och eg. äro organisationer för festliga sammankomster (t. ex. Innocenceorden). De förnämsta O. skjuta emellertid ideella syften i förgrunden: religiösa syften spela stor roll, likaledes välgörande vid sidan av inbördes sammanhållning och understödsverksamhet medlemmarna emellan (t. ex. Oddfelloworden). Även kring mer speciella ideella syften ha bildats O., t. ex. Goodtemplarorden för nykterhetsrörelsen. De olika ordenssamfunden skilja sig framför allt genom sina former, och främst med dessas högtidlighet sammanhänger en 0:s anseende. Under 1700-t. blomstrade de hemliga O. ss. högborgar för tidens böjelse för mysticism. Då uppstodo 1. rekonstruerades talrika O. med hemliga syften och högtidlig fantastisk ritual samt med anspråk på stolta traditioner och höga, för mängden ofattbara syftemål. Främst märkes Frimurarorden (se Frimureri). Ävenledes blomstrade ett motsvarande skämtsamt och parodierande ordensväsen, även det ett naivt uttryck för reaktionen mot tidens rationalism. Ett exempel är "Awazu och Wallasis". De flesta av dessa samfund voro urspr. aristokratiska, och de pläga alltjämt rekryteras exklusivt ur vissa kretsar, vare sig förnäma 1. mer borgerliga. — 3. Ordensieclcen. I all ordensritual ha symboler och hederstecken spelat stor roll, och flera bestående ordensdekorationer anknyta till sam-
fund med gamla traditioner och ännu bevarad ordenskaraktär (t. ex. Johannitorden). Emellertid har merendels boskillnad gjorts mellan egentliga ordenssamfund och sådana, som utdela hederstecken, och av de senare ha många fritt improviserats i senare tid. De ha dock lånat många drag från riddarordnarna, t. ex. sina olika grader och klasser. De olika värdighetemas ordensinsignier äro i enlighet därmed graderade till antal och yttre fömämlighet. — Svenska ordnar. Magnus Ladulås, som dubbade riddare, har man felaktigt tillskrivit det ridderliga ordensväsendets införande i Sverige. Planer på att instifta riddarordnar hystes trol. av Gustav Vasas söner och med säkerhet av Kristina och Karl X Gustav men ledde ej till bestående resultat. 1748 utfärdade Fredrik I på förslag av K. G. Tessin statuter för Serafimer-, Svärds- och 'Nordstjärneordnarna. Den konstnärliga utarbetningen gjordes av K. Hårleman. Dessa O. utdelades som hederstecken efter sluten omröstning i rådet, varvid konungen endast ägde två röster. Från 1751 utdelade konungen ensam ordensvärdigheterna. Gustav III instiftade 1772 Vasaorden och Karl XIII 1811 Konung Carl den XIII :s orden. Den senare intar en särställning ss. högsta belöning för frimurare. Nu gällande stadgar för övriga O. äro av 24 nov. 1902. — Sveriges konung är "herre och mästare" över de svenska O., och samtliga utom Konung Carl den Xin:s orden äga gemensamt ordenskapitel och gemensamma ämbets- och tjänstemän. Inom svenska O. förekomma graderna kommendörer med stora korset samt kommendörer och riddare av första och andra klass. Präster
Källa: Internet Archive ·