Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på Skandinavien

till vapen, isynnerhet till spjut- och pilspetsar. Detta bevisas bland annat af de storartade undersökningarna i Olympia. Ehuru jern lär hafva förekommit äfven i det djupaste af de undersökta lagren, har man dock påträffat dels ett stort antal verkliga bronsvapen, — svärd, spjutspetsar och pilspetsar, — dels några små votivsvärd och votivyxor af brons 1. I I t a l ie n har man funnit ett betydligt antal minnen från bronsåldern. De hafva anträffats så väl i norra som mellersta och södra delen af halfön, samt visa att denna period äfven här räckt länge. Man kan redan skilja de fynd, som höra till den äldre delen af perioden, från dem som höra till den yngre delen af den rena bronsåldern och till den ganska långa öfvergångs- < — 5 O O ö tiden mellan denna period och jernåldern. Från den äldre bronsåldern förskrifva sig dels bronsdolkar med bred, »triangulär» klinga 2, dels de många, stundom betydande fynd af kilformiga skaftcelter, flata eller med låga kanter, som gjorts i olika trakter ". De flesta af de i norra Italien talrika lemningar af pålbyggnader, som äro kända under nam net terramaror, höra äfven till samma tid. Andra höra väl till en något senare del af bronsåldern, men äro dock äldre än de minnen från den yngre bronsåldern, som vi lära känna i fynden från Piediluco och Goluzzo i mellersta Italien, söder om Apenninerna, och från Casalecchio nära Rimini, samt i de äldsta grafvarna vid Corneto i Etrurien. En ännu senare tid, öfvergången till jernåldern, är representerad i de äldre Benacci-grafvarna vid Bologna och på flere andra samtida graffält. Det Euligt Sophus Mullers utm ärkta redogörelse för dessa fynd i Arhöger f. nord. oldkynd. 1882, sid. 321— 333. 2 M ånadsbladet 1880, sid. 145, not 3. 3 Pigorini \ Bullettino di Paletnologia italiana, l:a årg., sid. 37 10, och L.a aig., sid. 84 85, samt i Compte-rendu du Oonqrés de Budapest, sid. 268 o. följ.