Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på Skandinavien

i andra lågo jernvapen af alldeles samma former som de af brons; andra grafvar åter höra till en tid, då jernet redan länge varit uteslutande i bruk. Med få undantag förskrifva sig de yngsta grafvarna vid Hallstatt från det femte århundradet före Kristus, såsom i dem funna italienska arbeten visa. De äldsta grafvarna äro åtminstone några århundraden äldre. Afven i dem har man funnit många italienska arbeten, hvilkas ålder är känd, och med hvilkas tillhjelp den tid kunnat bestämmas, hvartill dessa grafvar höra 1. Den del af den förromerska jernåldern i de keltiska landen, som följer efter Hallstatt-tiden, plägar kallas La Tene-perioden, efter de lemningar af pålbyggnader, som anträffats utmed stranden af Neuchåtel-sjön vid La Téne, eller Marin. Afven denna period omfattar en lång tid. Dess äldsta del sammanfaller ungefär med det fjerde århundradet före Kristus. När historien först har något att förtälja om g e r - m a n e r n a , bodde de från Svarta hafvet och Donautrakterna i söder till Skandinavien i norr. De innehade således redan då en stor del af Europa. Vester om dem bodde kelter, och deras grannar i öster voro då såsom nu slaver. Länge och med skäl har man talat om två stora grupper af germaner, en sydlig och en nordlig. I de land, som dessa båda stora folkgrupper vid den historiska tidens första gryning innehade, har man funnit talrika och präktiga minnen från bronsåldern. Det är sannolikt, att germanerna redan före den tiden tagit 1 Tyvärr kan man icke af v. Säckens för öfrigt utmärkta beskrifning öfver graffältet vid Hallstatt se, hvad som hittats i hvarje graf. Kännedomen härom vore emellertid af mycket stor vigt, isynnerhet då fiaga är om ett sa stort antal grafvar, hvilka tillhöra flera olika århundraden. Jag tror mig veta, att en redogörelse åtminstone för de flesta och vigtigaste grafvarnas innehåll ännu skulle kunna åstadkommas. Den, som ville underkasta sig mödan att med nödig noggrannhet och kritik utarbeta en sådan redogörelse, skulle göra den arkeologiska forskningen en ovärderlig tjenst.