Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på Skandinavien

INOM BR O NSÅ LD ERN . ålderns sista tid karakteristiskt spänne k Andra svärd af samma typ träffades i två af de äldsta Benaccigrafvarna och i det stora San Francesco-fyndet \ Italienska spännen af typer, som tillhöra slutet af bronsåldern och öfvergången till jernåldern i Italien, hafva några gånger i Alptrakterna anträffats i fynd från den yngre bronsåldern. E tt sådant spänne hör till det stora förut omtalade fyndet vid Larnaud i sydöstra Frankrike. Andra äro hittade bland lemningarna efter pålbyggnader från nämnda tid i Schweiz och Savoyen s. I trakterna närmast norr om Alperna förekomma under öfvergångstiden mellan brons- och jernåldern spännen af inhemska typer, hvilka äro omedelbart utvecklade ur dem, som i Italien tillhöra slutet af bronsåldern k Bronsåldern i de keltiska landen torde således icke hafva slutat så mycket senare än motsvarande period i Italien, som man varit böjd att antaga. Då flera fynd vittna om en samfärdsel redan under Italiens bronsålder mellan detta land samt landen norr om Alperna, så är det ock naturligt, att kännedomen om jernet bör hafva kommit till sistnämnda land ganska kort efter det, att den nya metallen börjat användas i Italien. Öfvergångstiden från bronsålder till jernålder och den första delen af jernåldern i de keltiska landen är känd under namnet Hallstatt-perioden, efter det till denna tid hörande stora graffältet vid Flallstatt i Oberösterreich. Detta graffält omfattar emellertid tydligen en mycket lång tid. I några grafvar har man funnit bronsvapen, ehuru af typer från bronsålderns sista del; 1 Notizie degli scavi 1882, sid. 165; jfr sid. 126 liar nedan. 2 Notizie degli scavi 1882, sid. 166 och 167; se vidare härom sid. 126— 128 här nedan. 3 Montelius, Spännen från bronsåldern, sid. 5— 7. 4 v. Sacken, Das Grabfeld von Ilallstatt, pl. X III fig. 11 och pl. XIV fig. 16. Jfr fig. 32 i Spännen frå n bronsåldern, samt sid. 129 här nedan.