Sida 160
5. Öfvergångstiden från bronsålder till jernålder i mellersta Europa: Hallstattperioden. Tre på hvarandra följande delar af denna period. Samtidiga fynd i Italien. Samtidiga fynd i Norden. — Fynd upplysande den absoluta åldern af hvar och en af vår bronsålders sex perioder. Den nordiska bronsåldern har börjat och slutat tidigare, än man hittills vanligen förestält sig
Europa förekommande spiralfibulorna, hvilka visserligen begagnats under en lång tid (sid. 136), men ej kunna anses hafva varit i bruk senare än under det 6:te århundradet1. De nordtyska spiralfibulorna höra således till detta århundrade, eller till det femte. Häraf följer då såsom högst sannolikt, att de äldsta tutulusformade spännena i södra Skandinavien ej äro yngre än från det 5:te århundradet. Dessa prydnader tillhöra emellertid tiden efter den rena bronsålderns slut i Norden. Det visas dels deraf, att de vid kemisk undersökning befunnits vara af annan bronsblandning än den under bronsåldern v anliga2; dels deraf, att nålarna på dem a l l a varit af jern, såsom vi se af den ännu qvarsittande jernrosten. Om nålen på e t t af dessa spännen varit af jern, hade man kunnat antaga, att spännet varit gjordt under bronsåldern och ursprungligen haft en nal af brons, men att det \ a n t i bruk ända till den tid, under hvilken jernet blifvit kändt, att nålen då gått sönder och ersatts med en ny nål af jern. Den omständigheten, att nålarna på alla de nu i fråga varande spännena varit af jern, utesluter deremot möjligheten af en sådan förklaring och visar, att dessa prydnader förfärdigats på en tid, då jernet redan var kändt här i Norden. Härför talar äfven det 1 Bonstetten omtalar väl i sin Receuil cVantiquités suisses, sid. 34, att spännen af denna typ, lika lig. 2 å hans pl. XII, skulle hafva träffats vid Conters i Schweiz uti en trädosa tillsammans med massiliotiska mynt; men hans egen beskrifning visar, att det ej varit spännen af nu i fråga varande typ, utan prydnader af ungefär samma slag som fig. 2 å pl. 6 i l:sta bandets 3:dje häfte af Lindenschmits Alterthumer unserer heidnischen Vorzeit. Bonstettens hänvisning å anf. sid. till de af Estorff afbildade hannoverauska spännena med spiralskifvor visar för öfrigt, huru litet han kunde skilja två mycket olika typer iran hvarandra. 2 E tt af Ullevi-spänuena innehöll 93,52 procent koppar, 2,98 tenn, 1,99 bly och 1,40 zink jemte spår af jern. E tt af Helgö-spännena innehöll 83,52 procent koppar, 14,50 tenn, 1,98 bly jemte spår al jern och nickel.
Källa: Project Runeberg ·
