Sida 3
Per Hasselbergs lifsverk af Richard Bergh
natur i öfrigt — framför allt efter materialets egendomligheter. Aldrig fick ornamentiken, äfven i sin största och djärfvaste rikedom, öfverrösta grundformerna eller fuska bort dem för ögat. När en välskapad kvinna smyckade sig, var det för att ytterligare framhäfva sin skönhet. I fråga om en konstnärlig möbel spelade ornamentiken en liknande roll med dessa smycken; de skönaste smycken kunde lika litet göra ett oformligt och oändamålsenligt ting välformadt som de kunde göra lytta kvinnor välskapade. Men därmed fick det också vara slut med hvarje likhet mellan ornamentik och lösa smycken, ty hvad ornamentiken framför allt annat icke fick verka var: »påhängd»; den skulle växa organiskt fram ur de stora grundformer den prydde — den skulle verka lika oskiljaktig från dem som de små krusiga böljorna eller de stora stormvågorna från hafvet.
FÖRSLAG TILL GRAFVÅRD ÖFVER J. L. RUNEBERG,
belönad med första priset. Originalskissen i Borgå.
När Hasselberg talade om formen af ett skåp eller när han talade om formen hos en kvinnlig staty använde han med lika stor kärlek det franska ordet velupté,
Källa: Project Runeberg ·