Sida 110
mv TEA KA FE RR I rg mr Pr RR & Brr Pr VERA FRK - : Z ; i JR s s '
110 Beyer antastad för svedenb. konventiklai.
nom blifva beröfvad sin rätt till befordran till förmån för yngre lektorer.
Justitiekanslern hade mot herrnhutismen tydligen vida större motvilja än mot svedenborgianismen och rönte dervid det varmaste understöd från Beyer och Rosén. På samma gang de lifligt beklagade sig öfver det mot dem riktade samvets- och religionsförtrycket, visade de sig mycket nitiska emot och höllo ordentlig klappjagt efter brödraförsamlingens i Göteborg konventiklar och efter personer, som ryktet utpekade såsom »inom sig tillgifne de herrnhutiska villfarelserna». Särskildt var en komminister A. Cederfelt föremål för deras ofördragsamhet och småaktiga trakasserier. Möjligen bidrog härtill, att både domkapitlet i allmänhet och domprosten isynnerhet i deras ögon förhållit sig partiska för herrnhutismen, hvadan de hoppades kunna göra sina motståndare misstänkte för bristande renlärighet. Men svedenborgianerna underläto äfven för öfrigt aldrig under förra århundradet att lägga i dagen den djupaste motvilja mot brödraförsamlingen trots den stora frändskapen i fråga om uppfattningen af Kristi person. Denna fiendskap berodde på läran om rättfärdiggörelsen genom tron och på den egendomliga arten af det fromhetslif, som utmärkte Zinzendorfs vänner för hundra år sedan. !)
Det dröjde nu ytterligare ett par år, innan den göteborgska religionsprocessen åter lät höra af sig. Men 1775 anmälde biskop Lamberg, att Beyer icke blott i hemlighet hållit svedenborgska konventiklar utan äfven i närvaro af flere gymnasister enskildt genomgått en s. k. filosofisk kurs, hvarvid han trots det genom k. maj:ts bref af den 26 april 1770 och 14 maj 1771 stadfästade förbud hållit exegetiska föreläsningar. Denna olydnad ville Beyer sjelf ursäkta dermed, att han vid dessa föreläsningar undvikit dogmatiska ämnen, och att han ej kunnat neka gymnasisternas begäran om undervisningen, helst då bland petitionärerna funnits en son till domprosten och trenne söner till Roempke. Härvid hade
han dock icke blott visat en påtaglig brist på lydnad för
1) Jfr Skarstedt, a. a. 8. 96. 372. 671,
Källa: Internet Archive ·