Sida 112
EB Ra maj:t befaller d. göteb. rel:smålets nedläggande.,
skrifter och deras utspridande bland allmänheten för några ar tillbaka uppkommit, numera upphört, så att hvarken någon särdeles kunskap och än mindre tillgifvenhet för den nya läran skall förspörjas, sedan alla densamma rörande skrifter blifvit förbjudna att tryckas och de utrikes tryckta till införsel förbjudna; äfven skall Beyer, så vidt hofrätten visste, sig stilla och skickligen förhållit, hvarjämte han sjelf för hofrätten' förklarat sin enda önskan vara, att uteslutande få egna sig åt sin befattning såsom lektor i grekiska språket. Slutligen borde den nu ålderstigne Beyer icke längre hållas 1 oro, då han redan alltför länge förgäfves väntat att blifva hörd öfver Upsalateologernas betänkande. Men då hofrätten alltså yrkade på hela målets afskrifvande, förbehöll den sig dock, »att ifall någon ytterligare irring i läran eller dess utspridande framdeles hos doktor Beyer skulle yppas, pröfningen af detta mål då jämväl emot honom må vara öppen».
Redan den 18 september 1778 förklarade kongl. maj:t, att hofrättens ofvan berörda framställning blifvit bifallen, 1 följd hvaraf såväl religionsmålet mot Beyer som två andra dermed gemenskap egande besvärsmål, det ena angående förbud för Beyer att för ungdomen hålla enskilda föreläsningar öfver nya testamentet, och det andra angående den redan 1773 honom förvägrade rättigheten att bestrida gymnasiirektorsbefattningen, blefvo enligt beslut den 12 oktober 1778 ur hofrättens rotel afskrifna. !)
Fastän den långvariga rättegången alltså i viss mening ändtligen fick en ända, upphäfdes dock icke kongl. maj:ts en gang uttalade och ofta upprepade förkastelsedom öfver det svedenborgska lärosystemet. Fortfarande hängde ock
1) Vi anse oss icke behöfva särskildt upptaga de mycket vilseledande betraktelser, hvilka finnas hos alla de författare, som hitintills yttrat sig öfver det Beyer-Rosénska religionsmålets nedläggande. Den vanliga frasen, att detta nedläggande skett i anseende till »de dervid brukade besynnerliga procedurer» (så Skarstedt, Kahl m. fl.) är i den mening, den blifvit använd, icke heller riktig. Emedan målets hänskjutande dels till Upsala domkapitel, dels till Göta hofrätt, allt hitintills varit ett för ifrågavarande författare okändt faktum, hafva också deras omdömen hvilat på helt andra förutsättningar än de historiskt riktiga.
Källa: Internet Archive ·