Sida 254
Försynen, de mindre skarpsinniges förmyndare, torde v;il äfvcn denna gången leda allting till det basta. Denna förhoppning synes utgöra egentliga förklaringsgrunden till Ministerens handlingssätt under och mellan lkiksdagarne. Förutsatt således alt systemet har ett religiöst ursprung, glädja yi oss, att det äger åtminstone en vacker sida. Det skulle ej skada, om det framdeles tillika fick cn politisk; ty om man nu mera i statsangelägenheter vill grunda alli på blolt en religiös tre (hvaraf, i parentes sagdt, Gustaf IV Adolph ej fann sig väl), kunde det atlöpa på samma sätt, som för gumman, hvilken i kyrkan hört presten säga, att ’ pm man hade tro endast så mycket som storleken af ett senapskorn, så kunde man gå på vattnet och som derföre, under idkeligt ropande: jag tror! jag tror!”
kastade sig i hafvet. I det hon började sjuuka, ut~ •
• tämdt, att Licutnant Cronlijelm också författat eu skrift i samma ämne, hvilken lian hade den godheten, i lifstiden, att uppläsa lur Skildringernes författare, och da denne frågade honom, hvarforc han ej oflentlig-liggjort densamma innan Stats-Utskoltct afgifvit sitt betänkande om extra anslagen, svarade Cronhjelm: att om den lemnade pressen när Stånden skulle fatta sina definitiva beslut efter återremissen, förmodade han att skriften i sjclfva verket skulle komina just i Grcfvens tid. Denna ordlek, som hvarken löser eller binder, i afseende på författarskapet,, liafva vi — härutinnan med Licutnant Cronhjelm till föresyn-— ansett oss kunna utan någons förnärmande begagna. Conceptet till denna Cronhjclras skrift har, efter hans död, funnits, om vi eljest cj irra oss, uti Herr Dalmans eget förvar.
Källa: Project Runeberg ·