Sida 255
brast hon nu i stallet: ' anfäkta! var det icke just det, som jag trodde!”
Om det politiska system, för hvilket W'etterstedt ar det synliga hufvudct, saknar hållning och värdighet, äro dessa egenskaper deremot ingalunda hämmande för hans egen personlighet. Hans artighet är hvarken pedantiskt sLel eller osmakligt enträgen. Ilan låter den som nalkas honom aldrig erfara tvngden af hans företräden, men retar ej heller att öfverskrida giänsen för den uppmärksamhet, som statens högsta utmärkelser kräfva. Förbindlig mot alla, är han hal mot ingen; stötande mot ingen, iakttager han en naturlig stadga mot alla. Ilans samtal äro alltid interessanta ; ty han är för skicklig diplomat, att genom en förhehällsamhet, som vore han en förseglad depeche, hälla sig på vakt mot forsagelser, och han har för ljust hufvud, för mvcken qvickhet, att tala i chiffer. Han representerar med en ledighet, cn fallenhet, som gör att han i detta afseende alltid är på sin plats, utan alt någonsin derigenom besvära hvarken sig eller andra. Eleganscu i hans hotel och af de banketter, hvilka der ymnigt vankats, skulle göra Pozzo di Borgo heder. Redan som Hofkansler hade Grefve af Wetterstedt tagit initiativet att gifva ton åt den högsta sferens nöjen, lians hus var redan då deras mötesort, deras tillhåll, deras mönster. Förtjensten af detta beskydd åt den glada verlden var väl ej uteslutande hans,' men dä sällan med mera skäl om något par kan sägas att de tu voro ett, minskar det ej värdet af detta beskydd, att den välgörande, nu försvunna Fée, som spndde glädjen i de förnämas salar och hugsvalelse i armodets kojor,
Källa: Project Runeberg ·