Sida 277
Paris, den bildade verldens medelpunkt, retande för alla personer af bildning, måste vara det ännu mera för en diplomat, som står väl i Tuillerierna: — väl i Tuillerierna under en tid, då Furstar af alla värdigheter, med och utan diadem, der trängdes om och ödmjukt afbidade audiens. Det är således begripligt, både alt man i Sverige önskade Lagerbjelkes qvarstad-nande såsom Svenskt Sändebud hos Fransmännens Kejsare, och att den förre dertill fanns benägen. Det dröjde dock ej länge, innan Lagerbjelke märkte, alt han, till trots af all sin slughet, låtit narra sig af dem, som voro tillräckligt sluga för att tillvägabringa hans aflägs-uande, men för litet att hålla honom stången, ora ban kommit åter för alt deltaga i styrelsen. Förhållandet blcf med hvarje dag mera spändt mellan honom och Grefvc Engström, hvilken aldrig kunnat förgäta, att Lagerbjelke öfversalt hans titel: ”Statsminister for Utrikes Arenderna,” med: "Ministre élrangcr aux aJJlii-res.” Den hämd Engeström utkräfde, visar huru föga de konstitutionella begreppen gjort sig gällande hos den konstitutionella regimens Rådgifvare och huru innerligt man var öfvertygad, att Lagerbjelkes bristande karakterskraft skulle hindra honom från en offentlig tillrättavisning åt dem, som hade makten i sina händer. Utan att han något derom visste förut, blef han för-afskedad ur Statsrådet j i hvars protokoll den sanningsvidriga uppgiften infördes, att sådant skett "pä hans underdåniga anhållan Om Lagerbjelke haft mod och beslutsamhet, att vid derefter inträffade Riksdag hos Konstitutionsutskottet anställa räfst med vederbörande för den ”lögnaktiga uppgiften och vrängda framställningen,’’ bevislig, emedan någon afskedsansökning af honom aldrig
Källa: Project Runeberg ·