Sida 282
brütet växande deficit skälet torde kunna sökas till deras underlåtenhet, att genom detta nöje omvexla de tidsfördrif, hvarmed Allmänheten nolens volens måste roa sig, på grund af Teaterns pr ivilegium exclusivum. Lagcrbjelkes öfverdrifna känslighet för journalismen, hvilken påtagligen lånade sitt biträde åt hemliga spekulanter på successionen, jagade honom ifrån en befattning, för hvilken han tycktes vara klippt och skuren, och en lucka uppstod nu åter i hans ofTentliga verksamhet. Allmänheten hörde ej af honom förr, än han såsom Riksdagsman 1828—1830, dels till Konstitutionsutskottet inlemnade, dels offentliggjorde sitt beryktade förslag till ny Tryckfrihetslag. I motiverna finnas flera ljusa och träffande anmärkningar, och de äro alla framställda med en talang , som göra dem till en angenäm läsning äfven för deras vedersakare. Men ingen talang i verlden kunde förslå, att göra den orm osynlig, som under de tjusande blomstren försåtligt slingrade sig i gräset, lurande på den hänfördes oförsigtighet, hvilken godtroget ville nalkas deras doftande kalkar, och beredd att då gifva honom dödsstinget. 1812 hade detta förslag troligen cmottagits med uppräckta händer och gått igenom med acclamation. I och med detsamma hade periodiska pressens sjelfständighct hlifvit lefvande och för evärdeliga tider begrafven. Att den äfven i sitt oberoende skick hittills merendels lemnat kart i stället för mogna frukter, är ett ostridigt, ett hedröfligt factum; men den frihetssol är åtminstone icke släckt, som förr
vinst för Teaterinstitutionen, hvilken ju längre desto mera lärer få vidkännas förlusten af skickliga ämnen på skådebanan.
Källa: Project Runeberg ·