Sida 284
Grefve Lagerbjelke. Han har sannolikt blott genom framställandet af sina alternativer velat bereda och förena sinnena, för skarpsinnig a t icke inse, att intet slag af Jury-organism vore menligare för yttranderätten, än dennas öfverandtvardande att bedömas genom advoka— loriska bärklyfverier. I detta afseende fick Statsrådet Lagerbjelke en fullkomlig tillrättavisning af Grefve Frölich vid Riksdagen 1828 —1880.
Såsom ett ganska märkvärdigt tidens tecken anmärka vi, att Grefve Lagerbjelkes Lagförslag hufvud-sakligen sysslosätter sig med periodiska pressen. Den djupsinnighet, som uti förslaget blifvit nedlagd, viltnar tillräckligt, att sådant skett ej af glömska, ej af brist på eftertanka. Skälet måste derföre sökas i författarens öfvertygelse, att offentliggörandet af skrifter i allmänhet hvarken belivfver eller kan fjettras. Denna öfvertygelse visar säkerheten af Lagerbjelkes statsniannablick. Pressen har redan trampat ut barnskorna. Förbjud att klaudrå, och skrif förbudet med blod: — så länge berömmet är tillåtet, så länge det ej kan hindras, skall i sättet att gifva det, i sjelfva dess öfverdrift, inläggas ett klander, mera sargande, än den öppnaste kritik , och likväl oåtkomligt för hvarje strafflag. Förbjud offentliggörandet af vissa saker , om vissa personer, i Petersburg, och man skall verkställa det i Stockholm; qväf del äfven här, och det skall hemta andan i Köpenhamn; förvisa det från residenset af nutidens regenters Nestor, och London och Paris och Brüssel och Weimar och hundrade ställen på Europas och Amerikas kontinenter skola dcrtill låna sina pressar, upplåta sina boklådor: — ja, efter hvarje ny landsflykt, skall den biltoga tankeyttringen af sjelfva sina bojor
Källa: Project Runeberg ·