Sida 285
smida nja vapen, med lrvilka hon skall genomborra sina förtryckare.
När Grefve Lagerhjelke kallades att ånyo intaga konselj taburetten, fastade sig stora och många förhoppningar vid detta rådgifvareval: visserligen icke deras, som, klafbundne vid en opinion och dennas slafviske bekännare, fanatiskt hata alla andras, oförmögne att uppskatta halten af det guld, som, sofradt, faller undan konflikten mellan skiljaktiga åsigter; icke deras, hvilkas skumma öga endast i popularitetsjägaren skönjer statsmannen; icke deras, som insågo, alt snillekraften kunde öfvermannas af medelmåttan , om denna i karaktersstyrka vore den förra öfrerlägsen —• men deras, som byggde på förutsättningen att den sednare ej kunde saknas i den förras grannskap ; deras, som visste, att han före sitt återinti äde i Statsrådet, än med sanningens allvar, än med satirens gissel, agat Ministärens cpurationssystem, hennes skygghet för all talang, som hotade att nu eller i framtiden göra hennes egen företrädet stridigt, hennes splittring oakladt sin fåtalighet, och hennes lumpna sträfvandc att endast lefva för dagen, utan plan för det hela, utan tanka på hvad göras skulle, innan tidpunkten inträffat, då det redan bort vara fullbordadt; deras, som hört honom beklaga Ministerens okunnighet om allmänna tänkesättet i landet, och hennes optimistiska trygghet vid jollret i salongerna och vid hofkurtisörers benägenhet att göra sig angenäme ; deras ändtligen, som togo för afgjordt, att den fullständiga kännedomen, på nära håll inhemtad, om Napoleons förvaltningsorganism och organer, måste helsosamt inverka på de organisationer och den personal,
Källa: Project Runeberg ·