Sida 365
Det var i förhoppningarnes period Boije ofver-talades att uppträda på författarebanan i den fråga, sotn då hude vuxit till ett allmänt bekymmer: frågan om den allmänna penningeförlägenhet, hvilken efter 1812 års Riksdag uppkommit. Han utgaf således om sommaren 1814 ”Tankar om penningenöden.” Det ar sannolikt, att han alldeles missförstått uppdragets andemening; men skriften saknade icke en viss talang, och förtjenade i alla fall ingalunda dt t anfall, som Grewes-möhlen, i trots af anonymiteten, rigtade mot Friherms person. Om Grewesmöhlen var allmänna omdömet då redan, att han ägde en viss hemlig befattning, och han skröt sjelf öfver ett icke obetydligt inflytande. Anfallet från detta håll förmådde Boije att söka ett stöd i Oppositionen, till hvilken han nu slöt sig. Ibland de forslag till grundlagsförändringar, som gjordes hvilande vid 1812 års Riksdag och hvilka skulle afgöras vidden af 1815, var äfven det, att förvandla Revisionssekreteraroes embeten till amovibla sysslor. För att motarbeta detsamma, ^utgaf Boije en skrift ”Om nyttan af en Opposition.” Afven den var anonym; men författaren anades, och nu utbröt Grewesmöhlens bitterhet i de grofsta paskiller mot Boije, hvilken anlitade lagarna om straff på angriparen. Sjelf för mycket hänförd af en iustus dolor, skref han med ondska och ej forsigtigare, än att motståndaren kunde återvända samma påstående mot honom. Grewesmöhlens anfall fortsattes utan all hejd och voro både för orättvisa och för grymma samt för nära inträngande i det husliga lifvets helgedom, att ej tillskynda Boije ett visst deltagande i en mängd strö-skrifter till hans försvar. Slutligen antog striden en så politisk färg, att Regeringen mellankoin, med befall-
Källa: Project Runeberg ·