Sida 367
stöd att åberopa. Åtminstone anförde Friherre Boije sjelf i en inlaga till Kongl. Maj:t, daterad Waxholms fästning den 26 April 1817, att ”Grewesmöhlen trotsigt skrutit öfver ett medhält': att ”han rasat i förlitande pä ostraj/lighelatt "han trott pä den". Deremot ansåg Boije sig stå i skuld för räddningen undan den svårare lott, som troddes vara honom ämnad, hufvudsakligen hos Justitiekansleren Grefve Wachtmeister, hvilken med Romersk dygd, outtröttlig i allt hvad af honom berodde, vakade öfver frågans juridiska detalj *); Presidenten Grefve Ruuth, som frel-
*) Justitiekansleren Wachtmeister var sjelf tillstädes under målets föredragning i Svea Hofrätt, der, under öf-verläggningarne, som föregingo beslutets fattande, Statssekreteraren in petto, sedermera Presidenten, då ännu Kammarherrn Assessorn Ebrcnborgh., i början förklarade sig anse Friherre Boije böra undergå lika bestraffning med Grewesmöhlen, en åsigt, som troddes vara delad i högre regioner. Också fick Boije ett önskadt tillfälle att högtidligen förklara 3ina tänkesätt för Wachtmeister, i det afskedstal hvarmed Boije, såsom äldste Revisionssekreteraren besvarade Grefve Wachtmeisters farväl till Justitierevisionen, då han lemnade embetsbanan. Detta inträffade kort efter, sedan Friherre Boije återkommit till Stockholm frän Waxholmen, der han undergått det fästningsstraff, hvartill han blifvit dömd i Grcwcsmöhlska saken. En kabal, för hvilken Wachtmeisters rena karakter var lika främmande, som för alla andra af sådan beskaffenhet, ville utestänga Boije från att vid detta tillfälle uppträda såsom Revisionens organ, och då han icke desto mindre förklarade, att ingenting i verlden skulle hindra honom, att inställa sig å embetsrummet, att der intaga sin stol, och att utöfva de rättigheter och
Källa: Project Runeberg ·