Sida 67
1778 beröfvade honom utsigten till thronen, efter den långvariga ofruktsamhet, hvilken vidlådat hans regerande hroders ägtenskap. Och rättvisa måste göras Carls grannlagenhet, att aldrig gifva familjförhållanden till offentligt pris åt lättsinnigt förtal: förhållanden, hvilka, om än deras sanna beskaffenhet kunde, på ett för dt deraf interesscraile personligheterna, helt och hållet tillfredsställande sått med giltiga handlingar styrkas, likväl genom sjelfva sin natur lätt lånade sig åt skandalen, då de, hvad förutses borde, råkade ut for åtrån att göra sig vigtig, genom sällsamma berättelser och djerfva slutsatser, och lältrogenheten, som helst af allt tror det otroliga. Den 1 November 1778 utgjorde en naturlig vändningspunkt i Hertigens politiska uppförande, hvilket från den dagen omvexlade mellan den hätskaste opposition, när penningebristen inställde sig, och den mest Royalistiska undergifvenhet, så snart Gustaf for tillfället afhjelpt denna periodiskt återkommande förlägenhet i broderns iinanser. Som Regent regerades Hertigen enväldigt af Reuterholm, en ny Richelieu i viljans kraft, men inskränkt i åsigter, och i urskiljning knappt öfver medelmåttan. I sin förvaltning följde han dock ett system, deraf de styrda alltid finna sig väl, framför allt i Sverige, som så ofta och länge, förut och efteråt, fatt svida för sina Styrandes nyck för dagen. Fröken Rudenschölds schavott vanärade mera Reuterholm, än henne, mindre honom, än Hertigen af Södermanland. Äfven om icke, hvad man dock be-6lämdt kände, harmen öfver en försmådd låga, varit den oädla drifljedern till Prinsens oförsonlighet, borde dock sjelfva arten af Magdalena Rudenschölds förbrytelse, hennes kön, hennes ungdom, hennes plats af
Källa: Project Runeberg ·