Sida 69
”fängelset; om äfven naturens rop frun det hjerta, ”hvarunder hon legat, skulle äga för ringa anspråk öf-”ver förbrytelsens: ack! så tillåt mig, allemådigste
"'Konung! ur grafven framkalla min älskade makas "skugga; hör dess röst, så värdig att höra, efter den "välgörande, oegennyttiga, oskrymtsamma dygden skulle ”tala från hans läppar. Lät det han för fäderneslan-”det gjort, lät det högaktade rykte han lemnat, blifva "en bön för hans olyckliga dotter, och för att ej sön-”derslita hans eftcrlemnade makas hjerta. Lät, allcmå-”digste Konung! denna olyckliga dotters lif blifva en "skänk åt hennes fars dygder,” m, m.
Och Lovisa Ulricas son skänkte Rudcnschölds dotter lifvet — och schavott och tukthus. Huru himmelsvid skillnaden mellan Carls erkänsla mot minnet af den, som så till sägandes varit hans andra far, och den store Furstes, hvilken genom adoption blcf hans son, ocb som förevigat hågkomsten af sin tacksamhet uti denne samme Carls bildstod på det hufvudstadens torg, som här hans namn. »
Från den dag [fertigen af Södermanland, såsom Förmyndare, nedlade regeringen, till den då han återtog henne såsom Riksföreståndare, utöfvade han ingen offentlig verksamhet, med undantag af det befäl, som hans brorson året före sitt fall anförtrodde honom, och under hvars utöfnmg Hertigen fastare tillknöt förenings-bandet med de krigaie, på hvilkas höjda sköldar han lyftades till thronen. Men med en fintlighet, som tydde på fiändskupen med Lovisa Ulrica och Gustaf IIF, förstod Cail att i Ordcnsvurmeriets lönngångar para dettas mysterier med politikens beräkningar, och i bvarje Ordensbroder uppamma en anhängare, längtande
Källa: Project Runeberg ·