Sida 71
Hob bestormade således sin gemål med böner och erhöll i början af honom ett halft löfte, att han till sin efterträdare skulle bibehålla den förut varande Thron-arfvingen. Hon slöt sig nära till hans vänners driftigaste hufvudman Presidenten Grefve Ruuth, som visserligen mindes, att han varit anställd i Hertig Carls hof; men också kom ihåg,' att han hade Gustaf III att tacka för hela sin lycka, och med en tacksamhets-känsla, hvilken uthärdade alla prof, ville genom nit för sonsonen, gälda farfaderns välgerningar. Med den 10 Maj och den landsflykt för gamla Regentslägten, som utgjorde denna dags corollarium, gafs en ny rigt-ning åt Hedvig Elisabeth Charlottas planer och förhoppningar. Ty oaktadt Ruuths och De la Gardies bemödanden, att vinna uppskof med Thronföljarevalet, för att afvakta tiden och passa på tillfälle, att få en ny bekräftelse på den gamla successionen, blef dock Christian Augusts utkorad till Kronprins, och hans resa från Svinesnnd till Stockhobn liknade ett triumftåg, mindre likväl i prakt, än i allmänhetens hänryckning. Icke nog att han var hvad Gustaf Adolph varit, hvad man den tiden ej begrep att värdera, en redlig, pålitlig och rättskaffens man; Carl August var tillika, hvad Gustaf Adolf ej varit, en förståndig man, bestämd, men utan hallstarrighet, trofast, men lika litet Don Quichotte som Machiavell.
Ett mönster af enkel, hjerdig vältalighet var Carl Augusts följande korta svar på Statsrådet Adlersparres tal, då Prinsen emottogs vid Norrska riksgränsen: ”Det är med ovanliga och högtidliga känslor” — yttrade han — ”jag beträder gränsorna af mitt nya fädernesland. En ny verkningskrets, nya och stora
Källa: Project Runeberg ·