Sida 5
Ändtligen hafva landets fäder för denna gången öf-verstökat riksdagens långtrådiga, tidsödande prelimi-närer, som sakna inotstyckg i något annat konstitu-tioneJt land. Hnra mycket oratorlskt mnoväder fruktlöst depenseradt! Och detta helsningsspring, dessa bngningar och bandkyssningar af en sjelfständig nations representanter! Denna sliskiga, evigt idislade ”underdånighet”, ti vartill intet spår synes i våra ”stamförvandters”, de upplyste och sin monark der-före icke mindre tillgifne, Danskarnes svar på det Kungliga talet från thronen! Och slutligen denna gudstjenst utan andakt och uppbyggelse!........
Statsmakterna befinna sig alltså ansigte mot an-sigte, och tiden är inne* att daguerreotypisera fysionomierna.
I främsta talmansstolen sitter hans Exellens Lars Herman Gyllenhaal, den fjerde bland Götha Hof-Rätts Presidenter, som fört landtmarskalksstafven. Den förste var ftiks-Rådet Gustaf Posse (1657 och 1660), den andra Riks-Rådet Hans Clerck (1710) och den tredje Riks-Rådet Sven Lagerberg (1723). Till dessa stafvens antecedentia kan fogas, att Hans Exeileus med alla tre sina företrädare under nya
