Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

Det är en behaglig känsla, med hvilken man i denna och föregående månader bortbyter det trånga farvattnet emellan England och Frankrike för det rymliga emellan Nya och Gamla Verlden. Utom det sjelfva navigationen antager en mindre farlig natur, har detta närmande till sydligare latituder ett välgörande inflytande på den från Norden kommande. Det hade det i synnerhet för oss, som delat var vinter emellan Cattegatt och Nordsjön. Redan den 22 Februari började värmen blifva känbar, åtminstone för oss, som ända till nu dväljdes i våra tunga våta nordsjö-kostymer. Det var också besynnerligt att se huru solen verkade på allt om bord. Både kläder, fartyget, seglen och tacklingen undergingo alla en slags chemisk process. Genom tjocka uppstigande ångmoln afbördade de sig den kalla salta fuktigheten och antogo en lättare och torrare natur. Snart omskapade också denna temperaturens förändring utseendet af både Briggen och dess besättning. Den förre bortbytte sina tunga korta vinterbramstänger för de längre lättare sommarstängerna, samt paraderade nu som oftast med boven-bramsegel i stället för de förut nästan beständigt bottenrefvade märsseglen.