Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

C A P. II. Cartagena. D e n u n d e r n a t t e n varande stilltjen, fort- for till a n d r a d a g e n , då sjöbrisen, som egen- teligen ej är a n n a t an passad v i n d e n , b ö r j a d e • blåsa, och m e d d e t s a m m a voro vi u n d e r se- gel, för att t o m m a u p p till den fyra m i l längre in belägna h a m n e n . Som d e n s a m m a låg från oss i s a m m a direction som v i n d e n s , så måste vi kryssa hela vägen. Detta var en sak som ej behagade var svarta Lots, hvilken hellre h a d e väntat på landbrisen. H a n lot- sade oss emellertid bra n o g , e h u r u det i all- m ä n h e t icke är deras f ö r t j e n s t , då de hafva en ganska ringa k ä n n e d o m om farvattnet. De hafva i b l a n d a n n a t en b e s y n n e r l i g v a n a , att alltid ställa sig f r a m p å bogsprötet och der- • ifrån af alla krafter utskrika sina befallningar. Som detta befans olämpeligt, så tillsades lian att k o m m a akter ut och der förblifva p å sin plats. Detta torde h a n k a n h ä n d a hafva f u n - nit stöta den Republikanska eticpiettenj h v a l - före lian genast h o p p a d e n e r : tog sip. lilla kappsäck, eil stor calabass, h v i l k e n h a n vid ankomsten b a r på a r m e n , liksom d a m e r n a sina