Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

i3o kortet, så förlorade de aldrig contenancen, och bli sällan hetare, än de vanligtvis äro, det vill säga, skrika, svärja och stoja beständigt, utan att bli onda. Man påstod emellertid, att de höga spelen nu aftagit betydligt, då förr de högre punktörerna ej gerna kunde in- finna sig vid spelbordet utan accompagnerade af en slaf med dubblon - påsarne. — Ett lika spektakel framställde de för Indianer och Negrer utställda spelborden utanför huset, men i så mycket mindre scala, som det här endast gällde halfva Realer, livarvid skiljemyntet ut- gjordes af cigarrer, af hvilka vanligen sex gå och gälla, så väl i handel som vid spelbordet, på en Quartillo — * en fjerdedels Real — eller ungefär fyra skillingar banko. Desse variera sina mindre liazard-spel med ett slags lot- teri, som spelas på trädbrickor, hvarpå äro målade små figurer, på hvilka de punktera med mais-korn; äfvensom med ett slags For- tuna-spel, kalladt Mas Diez •— flera Tior. De roa sig härunder lika godt, om icke bättre, än de andra storspelarne, och sitta ofta, i synnerhet under carnavalerne, ända till mid- natt, och spela samt röka vid de på gatan utsatta borden, upplysta af en smal talgdank, skyddad af en tunn pappersstrut för den svaga vinden.