Sida 172
VII. Mompox
172 innan de blefvo öfverraskade af detta ovilkor- liga dröjsmål. Utför de långa gatorna ser man nu de förut lifligt språkande menniskorna på en gång förvandlade till tysta bilder, lik- som utsatta till prydnad vid sidorna af gat- dörren. Äfven på Floden har denna moment ett nästan lika inflytande, och ser man der ofta Negern, med hatten i den ena och åran i den andra handen, sitta tyst och utan rörel- se i den lilla Ga noten, h vilken stilla neddrif- ver med strömmen. Med ett ord: allt hvilar för ett ögonblick; men knappt här sista klämt- ningen dånat ut i den tysta nejden, förr än allt andas sin förra liflighet: liksom hade klockans sista slag elektriserat hela naturen igen, återtager bullret och rörelsen sin gamla gång, men med förnyad styrka, nästan som om de ville taga sin skada igen för det korta uppehållet. O väsendet ökas nu äfven genom klockorna, hvilka i gälla pinglingar instämma en tid i den allmänna bullrande rörelsen. Alla de förut på hattar blottade hufvuden, betäckas nu på en gång, och livar och en önskar den bredevid varande: "Buenas noches!" — God afton! Husen äro ganska ändamålsenligt constru- erade med långa djupa corridorer, till hvilka
Källa: Project Runeberg ·